Min första, största och bästa kärlek var Johan. Vi hade både grymma och lite mindre bra stunder. När det var bra, var det verkligen bäst. Allt var så jävla perfekt, sen kunde det sjunka till botten lika fort. Vi träffades på en fest och började prata, träffades och blev tillsammans den 4:e Oktober 2009, dagen innan min födelsedag. Jag minns att jag fick ett halsband, med ett J, ett hjärta där det stog "Love" på och ett E. Jag blev så himla glad. Jag var världens lyckligaste människa på den här jorden. Mina dagar gick åt dig, min fritid och även skoltid, för jag kunde inte slita mig.

Sen började allt knasa till sig, vi gjorde slut, vi blev tillsammans igen, vi gjorde slut och blev tillsammans igen, slut och tillsammans igen och slut igen. I nästan ett år höll vi ihop. Tillslut fick jag nog, på sista tiden fick du mig bara att må dåligt, samtidigt som du var det finaste som fanns för mig, men jag kunde nästan inte se det bra, allt jag såg var skit. Så jag bestämde mig, det skulle va slut och jag visste att skulle jag ta dig tillbaka skulle det bli samma visa. Och det var något jag verkligen inte orkade igen, för 5 gången. Även fast du säger att du har förändrats är det inget jag kan tro på, tyvärr! Du gjorde mig så jävla glad, samtidigt som du gick bakom min rygg, fick mig att må skit och gjorde mig illa.

Du är en fin kille, och jag kommer alltid se dig så. Oavsätt vad du gör, för jag vet att du kan. Finns alltid här för dig, och jag hjälper dig med det jag kan. Jag kommer aldrig glömma det som var, för det va det bästa som hänt i mitt liv, det ska du veta ♥ Men vi har haft vårat känns det som.. 

(jag skulle kunna skriva en bok om oss, men det är inte riktigt läge för det.)
(Vill ni veta något så fråga i det är inlägget)