Jag ställde upp för dig, men du gav tillbaka skit. Minns den tiden det var vi, men idag skiter jag i. Jag lever för att visa vad jag går för och det är fan så mycket mer än det här. Jag vet att vänskap är bättre än en idiot som du, och du borde veta bättre. Se dig omkring, öppna dina ögon och släpp ut dig själv. Att leva i en bubbla hela livet funkar inte. Du är inte bättre än alla andra. Så varför ska du förtjäna så mycket mer av mig?

Och jag ska kalla dig för vän? Ha dra åt helvete. Jag gav dig mitt allt och mycket mer. Snart har du ingenting kvar, och då jag hoppas du inser vad du gjort. Falsk vänskap, och du gav mig svaret på frågan om vem du egentligen är/har blivit. Jag byggde upp mitt förtroende för dig, men du tog det som ingenting, bara en liten jävla grej. Jag vill berätta för alla människor vem du egentligen är.  Trodde aldrig så om dig, att du kunde svika mig men nu vet jag, och inte bara jag.

Nu tar jag allting så himla mycket lättare och jag skiter i dig. Jag har mina vänner, min äkta vänner som känner mig och vad jag än säger och vad jag än gör, så stöttar dom mig tills den dagen dom dör. För jag ger min vänner det jag kan ge, jag ger dom svar och lever för dom. Vad som än händer och vad som än vänder så finns jag där när allting brister ut, även om vänskapen mellan oss skulle ta slut.