Favorit minne

  2011-09-13 / 11:31:26 / emelie englund /
Jag kommer aldrig glömma för ungefär 6 år sen då det bara var jag och storasyster.
Minns hur mycket jag ville ha en lillebror/lillesyster. Jag älskade barn, och det gör jag
fortfarande. Men då var det extremt. Jag älskade att bära runt på dom trots smärtan i
ryggen. Jag älskade att leka med dom, trots skrikandet. Ja, i stort sätt så var dom alltid
gulliga och underbara trots bajs i blöjan osv.

Mamma träffade en ny kille för 7-8 år sedan och då bodde jag och syster varannan vecka
hos mamma och varannan hos pappa och varenda gång det var mamma vecka frågade jag
mamma "Är du med barn nu?" För jag ville så gärna ha ett litet syskon. Nej sa hon, och åter
igen frågade jag och hon sa nej, nej, nej! Jag tillochmed önskade mig att jag fick ett litet
syskon när jag satt mellan två killar, och alla sånna töntiga önskesaker. Tillslut gav jag upp.
Jag frågade inte mamma om hon hade en bebis i magen, och önskade mig inte något. Sen
en dag bad mamma oss komma till soffan och sa att hon var gravid. Jag grät, jag grät floder
och var så himla glad. Månaderna gick fort och jag minns aldrig den dagen då han kom. Min
bror, 7 veckor för tidigt. Ändå var han så stark, han behövde bara vara där någon dag, sen
kom dom hem och så liten som han var, har jag aldrig sett ett barn vara. Han fick använda
special nappar som var pyttesmå och blöjor också. Han vägde nästan 2 kg.

Världens bästa lillebror, jag älskar dig !



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

design av: joannalicious
RSS 2.0