Jag känner en människa, en människa som är så stark men ändå så svag. Den här personen har klarat av så mycket, stått ut med så mycket, tagit så mycket skit som hon lagt på sina axlar&som tryckt henne ner. En person som hon skulle jag anse som världens starkaste människa.

Men när det kommer till hennes gamla problem, som hon hade för något/några år sedan blir det hon svagare. Dom problemen kan komma tillbaka lika lätt som det försvann. Ätstörningar är ett av dom problemen. Då måste folk förstå att det sista en sån person vill höra är "fyfan vad du är tjock, hur kan du gå runt sådär, TJOCKIS, fetto" osv. Det hoppas jag att folk förstår, det är därför sånna komentarer jag ser på hennes blogg gör mig så in i helvete förbannad.

Alla människor har inte lätt för att bara skita i saker och ting, att bara ignorera och gå vidare. Alla har inte den inställningen. Utan istället bryter man ihop. Jag hatar att se eller höra dig gråta, det vet du! Jag skulle göra vad som helst för att du inte ska falla dit igen, jag lovar dig. Jag gör vad som krävs bara du inte är ledsen och åker på samma jävla skit igen. Du är alldeles för betydelsefull för mig. Jag älskar dig och vill att du ska veta att du har mitt stöd hjärtat !