Oj, det finns så mycket men ändå så lite. Jag kan inte riktigt sätta finger på exakt vad, eller överhuvudtaget
något speciellt jag ångrar. Kan väl säga att jag ångrar alla gånger jag förlåtit dom som inte är värda det. Dom
gånger jag öppnat mig för fel personer, som sen vänt mig ryggen. Aa, ni vet det där vanliga som alla ångrar.

Sen kan man alltid ångra alla gånger man själv svikit och vändt på klacken, vändt kappan efter vinden och
allt vad det nu är, även fast man själv hatar när folk gör det, så händer det även att man gör det själv. Utan
mening och med mening. Hur man nu gör det utan mening?.. Whatever! Jag ångrar även att jag är för snäll.
Och det beror endast på att folk tar mig förgivet. Folk vet att jag tar emot deras förlåtelse och sätter sen kniven
i magen på mig igen. Det är ett problem jag har, jag hatar att ta konflikter, även fast jag gör det jämnt så hatar
jag det. Jag vill inte bråka med folk, det är det värsta jag vet. Men ändå händer det hela tiden, varför?  

Jag ångrar alla gånger jag ljugit, dragit en vitlögn för att sätta mig själv i en bättre sits. Jag ångrar
att jag blandar mig i allt, att jag alltid är med överallt på ett litet hörn. Jag ångrar att jag ställer
mig på någon annans sida och tar personens strid istället för att hon/han ska behöva göra det.
Jag ångrar att jag inte tagit tag i allting på en gång, t.ex. skolan, mig själv, och mina relationer
till vänner, familj och kärlek.

Skulle kunna göra det här inlägget stört långt, men avslutar någonstans här.