Ingenting som jag skulle gjort igår blev gjort. Jag har bara pratat med mina vänner, pratat om det som behövdes. Mina problem växer, både inne&utanpå. Jag känner mig inte trygg här längre. Hos dig är jag osäker, rädd för vad som kommer sägas och jag förändras även där. Mitt sanna jag är som bortblåst för du gör som du gör. Du kan inte bete dig såhär längre för jag klarar inte av det. Jag kommer känna mig så liten, rädd och ensam snart om du fortsätter. Mitt liv är kaos just nu, inte allt men det mesta.

Min mamma&jag bråkar hela tiden och det började då hon och pappa kom på första gången att jag rökte. Jag ljög och sa att jag bara testat, och ja det va en myt. Jag fick knappt några straff för det och jag fortsatte ju såklart. Andra gången dom kom på mig det va då min mamma tog bort min blogg, hon tyckte att det blev för mycket, hon tog allt jag tyckte va roligt. Tror ni det hjälpte? Nej självklart inte, allt blev annorlunda hos henne så jag kände att jag orkar inte mer, jag mår inte bra här så jag flyttade till min pappa. Under hela sommarlovet har vi fått en bättre relation, vi har kommit varandra mycket närmare och det är så jävla skönt tycker jag för min pappa tänker alltid tillbaka på hur det var för honom när han va liten, samma med min lossasmamma det va bara 10 år sen hon va som jag.

Mina vänner, jag försöker hinna med er alla, men jag måste hinna med mig själv först. Jag kan inte gå efter allas villkor. Jag är jag och den som inte accepterar mig kan  dra, Jag vet vilka vänner jag har som jag verkligen litar på och dom vet vilka dom är. Alltid är det någon jag bråkar med, blir jag sams med den ena bråkar jag med den andra, tredje & fjärde och det är jobbigt. En dag bestämde jag mig för att Nej nu ska jag fan skärpa mig, jag ska va den vännen alla vill ha och ställa upp för alla jag känner är värda att ställas upp för. Jag blev vän med dom jag bråkade med och det va bra ett tag tils jag märkte att det ska inte behöva vara såhär. JAG ska inte behöva vara den snälla som alla kan få trampa på. Någon liten vän svek mig hit&dit och tillslut sa jag till mig själv&mina vänner: Nej nu ska jag sluta bråka, jag ska bli en bättre person, jag ska inte bli sur för mista lilla, något missförstånd som kommer upp så kollar man om det är så eller om det är rykten. Och nu har jag bara fått bra komplimanger av allt folk runt omkring mig, jag vågar stå upp för mig själv och det är viktigt, jag vågar säga till mina föräldrar att jag fortfarande röker, att jag ska på fest, att jag sitter åt helvete hemifrån. Man ska göra det för man kommer mycket längre på det.

Skolan, Går bokstavligen åt helvete, behövs egentligen inte sägas så mycket mer. Jag måste gå och kolla vad fan det är för fel på mig för det är inte kul att gå in på en lektion och så fortf man öppnar böckerna säga: jag fattar intenting, jag kommer iyr fatta, gud vad svårt, osv. Det är så på varje lektion, allt har blviit så jädrans mycket värre.

Min magkatarr kommer tillbaka pågrund av alla problem männikor ger mig&jag själv såklart.

Det man måste göra är väl ta det lugnt, inte stressa&leva i nuet? Man lever ju trots allt bara en gång... Tänk på det