Jag vet inte vad jag fick min motivation ifrån. Antar att jag började se en skillnad på mig själv. På min kropp. 
Jag har aldrig haft någon speciellt stark motivation innan, men jag fick det, i början på det här året, tvåtusentolv
då jag dessutom vart singel. Vem brukar inte vilja komma i form när singellivet är igång? Så jag började då, först
vart det korta promenader som blev långa. Nästan lite för långa för att göras varje dag. Jag kämpade på, och när
jag kände att jag ville det här så köpte jag gymkort och började även där. Många gånger kunde jag gå till gymmet och träna och sen ta bussen tillbaka. Två flugor i en smäll tänkte jag!

I samma tur som det började hända så bestämde jag mig för att börja med diet. No carbs. LCHF. Började sten
hårt. Inte en ända maträtt innehöll mjöl, alltså pasta, ris, bröd eller liknande. Jag åt inte ens frukt för att det
innehåller fruktsocker. Där gick jag lite över gränsen. Mina måltider bestog av soppa eller en diet-bar i skolan,
hemma åt jag sallad. Samtidigt tränade jag. Det vart sommarlov och jag hade mer tid till träningen. Tränade mer
och det ledde till att jag på knappt 4 veckor såg viktmätaren på vågen visa ett antal kilo mindre. Yes! tänkte jag.
Jag började sen äta kolhydrater i princip som vanligt med tanke på att man blir helt knäpp av att inte äta något
annat än grönsaker, kött och tillverkade dietgrejer. Det kom annat i vägen och jag märkte hur jag 
började gå uppåt. I vikt. Så nu är det bara att starta igen. Motivation. Det är det ända som behövs.
Att ha ett mål. 

Jag kommer absolut inte börja med LCHF lika stenhårt som jag gjorde innan. Men iallafall börja tänka
på vad jag äter. Skippa brödet på morgonen osv. Sen ska det promeneras och gymmas.
Det är såhär jag håller mig "i form".