Det kan alltså se väldigt olika ut på utsidan, men vad som är gemensamt för alla med låg självkänsla är hur det känns på insidan. Alla personer med låg självkänsla styrs av en massa rädslor, de är rädda för att misslyckas, göra fel, verka korkade, känna dig utanför, välja fel, tycka fel, vara fel och så vidare.

När jag pratar om självkänsla gämför jag ofta med kondition. Alla som har tränat någon gång vet att så fort vi slutar träna försvinner konditionen eftersom kondition är färskvara. Självkänsla är själens kondition. Och om kroppen är vältränad är vi bättre rustade att gå många tuffa ronder när livet bjuder på motstånd. Eller springa ett Maraton lopp istället för att ge upp efter bara några hundra meter. Är vi starka inombords tar vi inte åt oss på samma sätt snär någon utsätter oss för grilningar eller taskigheter.

Om självkänslan är extremt låg tar det såklart längre tid att tärna upp den, och när den är god fortsätter vi att träna för att behålla den. En del får med sig sin självkänsla hemigtån, men kanske ändå tappar bort den i tonåren som jag gjorde.. Andra har trassliga hemförhållanden när de växer upp och får inte med sig ett skit av självkänsla hemifrån. Om vi tillexempel aldrig får höra att vi är bra och att vi duger av våra förälldrar, kan det ge upphov till svag självkänsla. Vi kankse har 48 rätt av 50 på ett prov och kommer hem as glada och berättar det för mamma och pappa. Vi får frågan: "Vilka fel hade du? varför har du inte alla rätt?" Får vi den rekationen av våra föräldrar sjunker självkänslan. Vi lär oss att vi inte duger och att vi bara är godkända om vi har alla rätt.