- När det ligger någonting under ytan så blir hela förhållandet rätt tufft. Jag har upplevt det jag med. Att hela tiden gå på spänn, att inte veta och vara orolig. Det suger, men vad gör man inte för kärleken? Eller hur? 
 

Jag har hela tiden sagt till mig själv att ingen ska någonsin få ta över mig. Med det menar jag - bestämma över mig. Men det kom en dag då det faktiskt hände. Det låter så himla dramatiskt och inte alls så illa är det. Att inte få ha killkompisar, gå ut och festa och så vidare, det är väl något som ofta uppstår i ett förhållande? Det kan inte hela tiden handla om vad den andra vill, om du vill ha vänner, om du vill ut och festa eller vad det nu än handlar om så ska du få göra det. Att inte ha några vänner kvar tar kål på en, vem ska du vända dig till om det tar slut mellan dig och din pojkvän? 

För dig i det här läget så är det faktiskt han som är problemet, om inte han kan lita på dig oavsett hur många gånger du sagt och bevisat för honom att du aldrig skulle vilja vara med någon annan så kan du inte göra mer. Tyvärr. Om inte han vill lyssna så har han förlorat dig, för du kommer aldrig orka försvara, och förklara hela livet. Det ska inte vara okej för honom, men inte för dig. Då ligger ni på helt olika nivåer och ja, man orkar det man orkar. Fråga dig själv om det är värt det bara. Havet är fullt av fiskar (hehe) och jag lovar att det finns någon som vill ditt bästa. För vist är inte att förlora sina vänner ens bästa? Tvärtom.
Prata med din pojkvän, berätta hur du känner och fan GÅ UT, låt någon ta din telefon för kvällen och ha kul. Han ska inte få sitta hemma och få din kväll till skit för att han är orolig. Kör hårt tjejen, visa vem som bestämmer!